Allmänt om U-landsbistånd

U-landsbistånd är ett slags bidrag till U-länder , U-länder är s.k utvecklingsländer med dålig ekonomi , dålig utbildning o.s.v.Sverige är däremot ett I-land (=industriland) och klarar sig på egna fötter. Sverige ger totalt bort ca 6823 miljoner kronor per år till olika länder , mestadels i Afrika men också i Asien och östra Europa. När man pratar om U-landsbistånd kan de verka solklart att man ska ge pengar till dem fattiga men inte alla är medvetna om allt detta går till och om man fördjupar sig i ämnet kan man delvis förstå dom som är emot bidraget. I många diktaturer går pengarna ofta till regeringens(e.v diktatorn) egna ficka , krig , bonus till närmaste kretsen och andra oviktiga saker som inte alls är meningen med biståndet. När västvärlden ska bestämma vem som ska få si och så mycket bestäms de ofta av ländernas spar- och investeringskonton.Länder med minst pengar på kontot och med minst privata investeringar (Privata företag , t.ex ABB) får mest bidrag. Det visas dock tydligt att länder med mycket mindre bistånd men med mer privata investeringar klarar sig bättre ur krisen. Vi tar ett exempel ; Indien får ca 1 dollar per person i bistånd medans Zambia får 54 dollar per person. Indien lyckas ändå mycket bättre och är på väg ut ifrån att vara ett u-land tack vare privata investeringar. Ett stort problem med bidraget är att genom att ge stora bidrag så belönar vi politiskt inkompetens och ekonomiskt strul. Ett annat stort problem är att pengarna inte går till dom fattiga människorna utan till dom fattiga människornas regering. Regeringarna i u-länder är ofta dåliga på att hitta lönsamma investeringar och misslyckas ofta på den fronten. Några länder har försökt satsa på utbildning och mellan 1960 och 1990 gick antalet barn som gick i grundskolan upp med otroliga 19%.Och då kan man ju även tro att de skulle bli mer arbeten och därmed bättre ekonomi men det blev de inte . Utbildningen var ofta mycket dålig och människorna dåliga på att lyckas matcha sina utbildningar , t.ex om en person utbildar sig till regissör behövs ju en skådespelare , filmare osv , det funkade inte speciellt bra och även om man hade lyckats skapa ett företag skulle staten ganska snart suga ut alla pengar. Många människor valde att inte utbilda sig för att de inte var någon idé och bara slöseri med tid. I satsningen på utbildningen kommer ´regeringarnas dåliga sätt att satsa fram , ofta satsades de på fler lärare och högre löner istället för material , så vad ska du med 10 lärare till om du bara har 1 bok?

-------------------------------------------------------------------------------------------

P.s gå in på http://www.bhookh.com/ för att hjälpa barn att få mat.

DinoFederico*

snart har 4 månader gått sen den där kalla gråa natten i oktober , jag minns fortfarande inte vad som hände i detalj och kommer nog aldrig göra de . men jag minns känslan av rädsla i kroppen och ilska att det hände och sen minns jag även att mina ben bara sprang och sprang tills tårarna försvann och ersattes av kyla från den 5 gradiga sverigenatten och trötthet efter allt som nu var över.En del av mitt liv tog slut och en ny epok började , bara till ytan , innuti är jag fortfarande samma kille men med nytt mål .I början kändes allt som vanligt men nu börjar sanningen hinna ifatt mig , det är nu endast jag mot världen , jag mot världen.

DinoFederico*

Okej jag ska va ärlig , mitt s.k projekt går inget vidare , men nån gång blir de klart , jag lovar.
Idag satte jag igång att träna igen , inte med laget utan i skolan idag som start.Kändes mycket tungt att springa igen efter 2 månader men de kommer väll.Senaste 3 dagarna har jag sovit mycket dåligt och är ledsen hela tiden , idag var jag ytterst nära på att börja störtgrina utan anledning och jag ville de faktiskt eftersom jag inte har gråtit sen min mammas begravning , det går bara inte när jag vart med om de jag vart med om , då känns de inte längre lönt att gråta för småsaker när jag sett min mamma död , så funkar de.Skolan rullar faktiskt på bra , eller iaf okej , Spanska Prov igår , får troligtvis ett G men jag är nöjd och nu börjar proven komma .Det är nu kämparförmågan måste kopplas på.

Nu presenterar jag ett projekt som jag kommer att inleda inom 1 vecka , min berättelse om u-länderna som jag skrev om igår , nu inleder jag med att skriva krönikör om konflikter i världen , tyvär inte med hjälp av mina egna kunskaper utan mycket med hjälp av webben . En idé jag nyss fick .Kanske blir de otroligt misslyckat eller så blir de lyckat , jag ska försöka . jag behöver utöka min skriftliga förmåga och de här är ett bra sätt.

framtidsvisioner

idag skulle jag vilja berätta om min framtidsvision och vad jag planerar göra i framtiden.
Nu när jag inte längre ligger i min säng med en fotboll och med fotbollsstrumporna fortfarande på satidigt som jag drömmer mig bort till olympiastadion eller Allianz arena , när jag inte längre konkurerar med mig själv trots att jag borde .För egentligen är jag densamme och drömmer fortfarande om dom allt avlägsnare sakerna . Nu när jag istället drömmer om att resa till en annan plats. Att skaffa en sponsor och sticka med en dator till Bolivia eller Malawi för att blogga om livet i U-länderna och visa världen vad dom glömmer bort .Eller om att resa till Italien och skaffa första bästa skrivjobb och jobba mig uppåt.Eller börja plugga i sverige för att ta journalistexamen och samtidigt skriva en bok med livet som rådgivare.Jag kanske ändrar helt åsikt och istället börjar langa eller söker som byggarbetare. Men just nu är det skriftligt jag ska satsa på , och drömmen om U-länderna är den starkaste , att göra nått jag aldrig kommer glömma samtidigt som jag öppnar ögonen för norden och deras Ikea möbler.Men ni hör ju hur dumt det faktiskt låter ? nej nån resa till nått u-land kanske det inte blir , men resa ska jag göra iallafall , jag skulle vilja se så mycket som möjligt och de är darför jag absolut hoppas jag inte hittar kärleken före 30 , kärriärsatsare ni vet.

Hej , jag är förtillfället sjuk och har vart de från i onsdags , öroninflammation handlar de om nu .
Ganska drygt att va 3 olika soerters sjuk på 1 månad.

bloggåterkomst - igen.

Världen världen åh världen , nu har jag vart i italien , kommit hem , varit hemma i en vecka i 40 graders feber , börjat skolan , inte tränat , funderat på att köpa en dator , raderat alla inlägg utom dom bästa och sist men inte minst skrivit om de här inlägget minst 40 gånger.Det är ungefär vad jag har gjort.JAg kan erkänna de redan nu att som ni märkt inte orkar skriva längre men jag försöker ibland.Har ni nånsin känt känslan av total avslappning nån gång?har ni? jag menar inte ligga och sova men verkligen när man känner att kroppen är avslappnad , elr ska jag säga stjälen? aja iaf kände jag mej så otroligt avslappnad när jag stog där utanför colosseum och tittade på det finaste jag nånsin sett , en sån otrolig syn som aldrig går att förklara med ord , Rom by night med musik från ett generalgenrep i trakten inför morgondagens konsert.Ska jag nångång skriva en bok eller nånting så blir de vid colosseum .Rom är otroligt vackert men väldigt mycket folk , iaf på dom kända turistplatserna dan före nyår men annars är de underbar för folket gör det lite till vad de är.En annan plats där jag kände avslappning var på stranden den 31 December , så fint. Jag känner att jag har lyckats smälta mamma ganska bra trots , visst känner jag en otrolig sorg och saknar henne nått enormt men hon har försvunnit ur mitt vardagliga liv rätt rejält , hon brukar krypa fram på kvällarna när jag är ensam med musiken men inte under dagen nåmer
Skolfronten är helt okej nu , inlett pigt mina 2 dagar jag vart i skolan men med blandade resultat.
Jag är fortfarande måttligt sjuk och tränar inte och kmr troligtvis inte göra de på hela månaden , men fotbollen har jag inte gett upp.

DinoFederico*

begravningen.

Fredagen den 14 november ; mammas begravning.Jag sov väldigt dåligt den natten och drömmarna var många och konstiga , jag och mamma på en klippa , jag som snubblade på begravningen , jag som började skratta allt man kan tänka sig.Jag steg upp strax efter 8 och satte genast på musik i öronen ;depp såklart och The Funeral med band of horse dominerade stort , jag låg i sängen ett tag och gick sedan upp och tvingade i mej lite frukost och sedan satt jag och prata med mina fastrar ett tag gick sedan in på rummet och satte på hög musik och började byta om med kortet av mamma framför mig , Pappa kom klampande in och sa att jag inte skulle ha hög musik på för de va inte ett bra tillf’älle för de , jag bad han dra åt helvete och satte istället i ipoden i öronen och satte på högsta volymen.Jag klädde sakta och varsamt på mig dom svarta jeansen och kavajen , smetade i lite vax i håret , spraya lite Armani och till sist satte jag dit mammas ängel på kavaj fickans utsida.Jag smsade mina vänner om hopp att få ett lycka till och de fick jag , tack. Det var en mulen och blöt dag och inte alls som jag hade tänkt mig mammas begravning för några månader sen.Viksängskyrkan förknippar jag alltid med den bubblande känslan på skolavslutningen och den spänningen när man äntligen var påväg ut för att ha sommarlov , idag fanns den känslan inte alls , när jag steg in i kyrkan så möttes mitt första ögonkast av mammas kista , blommorna runt den och korset bakom den. Jag gick med lätta steg fram och kysste kistan samtidigt som min moster började pryda bordet bredvid kistan med allt ifrån anglar till kort på mamma.Jag gick runt och tittade på blommorna som folk skickat , den ena finare än den andra.En tår började rinna när jag såg kortet på mamma men jag slog genast bort känslan som försökte ta sej upp genom strupen , den vannn tillslut och jag satte mej på en bänk och grät.Sedan började folk anlända och vi satt längst fram till höger.Jag sneglade bak och såg min psykolog Eva sitta 2 rader bakom mej , jag blev lättad.I början kände jag mig inte alls ledsen utan snarare på flumm-humör och jag fick kämpa för att hålla leendet borta , när låten som vi spelade strrax efter att mamma dog kom ; Nel cuore lei med andrea bocelli så ändrades mitt humör och jag började gråta , min faster satte sej på golvet bakom mej och höll om mej och elisa hårt , jag sneglade åt sidan och såg elisas ansikte , tårar rann från kinderna , dame att jag inte kunde gråta så mkt.Foska grreppade min hand och där satt vi och lyssnade på låten , efter den så började prästen Ingemar som även var en av mammas nära vänner att prata , det syntes att han var väldigt nära att bryta ihop med avärjade de skickligt och höll masken.Jag nästan darrade där jag satt och höll min ros och Guru Ram Das(en av mammas favoritlåtar i slutet av livet) började höras från högtalarna , det var dags för oss 3 att gå fram och ta förväl , Jag reste mig först och kände allas blickar på mina axlar , jag började sakta gå med ett leende fram till kistan , Elisa och Lalla reste sig också , Leendet försvann när jag kom fram , jag grät , det var skönt.Elisa ställde sig till vänster om kistan medans jag och lalla stog rakt framför den , jag smekte namnskylten sakta och la sedan min ros på kistan , Kistan var dekorerad med ett stort hjärta av rosor med en stor vimpel med texten “Vi älskar dig , Eleonora Elisa och Dino” hängande till höger.Jag tittade på min ensamma ros och tänkte att jag också skulle vara ensam , Jag kramade lalla hårt medans hon la sin ros bredvid min och kramade sedan tillbaka , Elisa lade sedan sin ros till vänster om min och kom tillslut också till oss , jag stog bakom dom och kramade båda medans vi glodde på kortet av mamma och den fina dekorationen på kistan.Lalla Började gå först , vi hade stått där i kanske 3-4 minuter , Elisa kysste kistan och gick sedan , jag började också långsamt gå men ändrade mig och rörde vid namnskylten en gång till innan jag pussade den och gick sedan till ljuständningen där Elisa och Lalla redan stog , Vi tände alla 3 ljus samtidigt i det stora ljuset i mitten , sedan la vi dom bredvid varann , 1 stort ljus och 3 små brann , Mamma och sina 3 barn.Sedan gick jag tillbaks till min plats och såg på när Mormor och Adde min morbror bryta ihop framför kistan när dom tog adjö , Jag blev omfamnad av pappa när jag satte mig igen och sedan var hans tur.Efter att folk hade sagt hejdå och lagt rosen på kistan kom dom till oss och kramade oss , det kändes skönt att få så mycket kramar just då.Avslutningsvis började Berry White sjunga , det var så mamma ville att vi skulle komma ihåg henne , på danshumör ,Jag sneglade bak på Mammas bästa vän Anette som så många gånger vart med henne och dansat till den låten , hon tittade upp i taken med knytet ansikte och sjöng tyst för sig själv , Jag tittade på kortet av mamma som stog bredvid kistan , Jag skrattade , jag mindes alla knäppa saker vi brukade göra , jag mindes när vi dansade i vardagsrummet till den låten och jag skrattade , Mamma är borta men bara till hälften , alla minnen finns kvar och alla saker också.Eva kom fram och gav mej stor saftig kram och sedan kramade jag några av mammas arbetskamrater och sedan resten av alla där inne.Kyrkan började efterhands tömmas och min mormor började gråta igen , denna gången så intensivt att hon nästan svimmade och fickk föras därifrån , jag och Lalla satteoss vid ljusen lite längre bort och snackade med rödsprängda ögon .Vi bärde sedan omtänksamt blommorna in i bilarna och jag tog för sista gången farväl , vi drog oss hemåt till mamma och satt där och snackade , åt och hade trevligt , såklart fattades de nått ; mamma .
You’re the light at the end of the tunnel the break of the dayAfter the darkest night chasing all the evil awayYou’re my flowers and sunshine cherries and red wineDiamonds they can’t find shining through hard timesYou’re the angel the proof there’s a GodThe reason to keep on going you’re my light in the darkThe first star in the sky and the last to leaveAnd when I’m travelin’ through the night I feel your light on me
she’s an angel workin’ on god’s trainshe’s an angel workin’ on meshe’s an angel workin’ on god’s trainshe’s an angel workin’ on me
Ur Flipsyde - Angel.
p.s bilder kommer senare.
DinoFederico*

Sista oktober.

Idag har jag tillängnat åt att vara i stockholm och shoppat Med simon och robin , vi hade riktigt trevligt faktiskt.När jag kom hem tänkte jag “omg jag måste till mamma och visa vad jag köpt” , jag var påväg att sätta på mig jackan och börja cykla när jag kom på de , mamma finns inte.Nu sitter jag framför datan helt förstörd för nu fattar jag verkligen att mamma inte finns . Vem ska trösta mig när jag är ledsen ? vem ska hjälpa mig att mactha kläder på morgonen ? vem ska jag så glatt berätta den senaste nyheten till? vem ska jag komma hem till på kvällen och prata om min dag? vem ska jag dra mina guldkorn från dagen med? Vem ska jag sjunga min och mammas sång innan jag ska gå och lägga mig ? Vem ska rycka upp mej när jag är nere? VEM SKA VA MIN MAMMA?.
När jag skriver de här har jag grov ångest , andningsvårigheter och huvudet vrider om meningarna , Andrea Bocelli och Celine dion försöker lugna mej med sin så jävla fina låt “the prayer” men fan de är inte nära. Jag har läst en bit från mammas dagbok och här har ni ett utklipp;”
Dino min älsklingDu pratar aldrig med mig om det som tynger dig allra mest,min sjukdom , men jag ser i dina ögon , skräcken att förlora din mammaNu när du behöver henne som allra mestJag ser ledsenheten i dina ögon och kärleken i dina handlingar när du helt appropå och utan ord omfamnar mig flera gånger om dagen , när du frågar mig hur jag mår , men din blick gör att jag förstår att du vet att din mamma bara är till låns och att hon kommer lämna dig på det värsta sättet man kan tänka sig .När jag ser mig omkring i detta rum ser jag allt vackert och de gör ont i mitt inre.Tårarna rullar nerför mina kinder , allt ska jag lämna
men låt mej nu få säga till dig dino , du är min pojke , dig har jag ammat.Kommer du ihåg va nära vi sotg varann , hur du log när jag hade ammat klart dig? Du släppte tutten och log för mig.Vilken moderkänsla , vilken inre glädje och lyckaDe stunderna kan ingen ta ifrån oss.Inte visste du väll då att detta skulle ske?inte visste du väll at din mamma skulle bli sjuk och lämna dig innan du blev vuxen.

Följ din inre röst , då kommer du rätt.Ingen kommer att skadas i din närvaro , ur dig kommer de bara gottoch du kommer att välja den rätta vägen…
..För dig”
Skrivet av Maria Amorelli Måndagen den 7 April 2008 kl 14.45.
Jag har klipp bort lite av texten av privata själ men de var ungerfär allt.
Det känns skönt att mamma visste att jag visste , då visste hon inte att jag kunde skriva , hon trodde jag bara kunde spela fotboll och mata upp namn på huvudstäder.Den ljuva känslan av att ha en mamma bredvid sej försvinner allt mer för varje dag , JAG VILL HA TILLBAKA MIN MAMMA

DinoFederico*

vecka 43 över.

Den 26 oktober 2008 har snart passerat.
Jag sitter här framför min dator men idag står de helt stilla när jag skriver , jag är trött,ledsen och allmänt förbannad.Huvudet smäller snart och kroppen dunkar av smärta.Den i särklass jobbigaste veckan i mitt liv är över om några timmar och när jag läste de jag skrev för exakt en vecka sen ekar de tomt i huvet “vem vet , de här kanske blir veckan som förändrar mitt liv” och visst blev de de allt.Jag känner mej som en snigel som en regning dag försöker ta sig över e18 utan att bli överkörd.Allt smicker jag har hört den här veckan har äcklat mej , riktigt jävla hårt , folk jag inte träffat på flera månader hör plötsligt av sej och säger att dom finns , fuck them , vadå finns? ni har inte funnits tidigare vrf skulle ni finnas nu? och folk envisas med att titta snett på mej och viska bakom min rygg . Min “vilo” vecka är fullpackad med saker jag ska göra och jag hinner knappt andas , Det är ärligt talat så stressigt att jag inte orkar skriva så mycket längre.Jag hade länslagsuttagning igår och jag vet nu att jag måste säga hejdå till min största dröm , min fotboll känns så avlägsen att jag ärligt talat var förvirrad på planen , jag sög.Idag gick de bättre på VSK Elits första träning , jag spelade gansk abra men itne tillräckligt.Jag har iallfall hittat konsten att misslyckas och de kanske är ett steg åt rätt riktining.
Vecka 44 kämpar sig in medans löven nu helt är borta , luften är iskall och gräsmattorna börjar frysa , Vintern är nära.

DinoFederico*