Till min kära mamma som lämnade oss igår.
Klockan hade blivit 7 och klockan ringde , jag kände mig på ett jädrans bra humor så jag steg upp småsjungande för mig själv och min dag flöt på som värsta Flum Ride på Liseberg .Men en åktur tar ju alltid slut hur rolig den en är.Jag drog hem och tänkte att fan nu ska jag sätta mig och chilla resten av kvällen , jag hann sätta på en låt och gå ut i köket för att ta nått att käka innan telefonen ringde , Pappa.”Dino kom ner direkt , de är brottom , vi måste skynda oss till mamma” , jag slängde mej över datan och la in min nyss nerladdade musik.Resan dit var den längsta i hela mitt liv , Min syster satt i baksätet och försökte se så lugn ut som möjligt.Vi närmade oss rummet där alla satt , vi hade alla avbrytit de vi gjorde och hade skyndat oss dit.Det blev en mardröms kväll med att sitta på en stol och försöka hålla humöret uppe , Hela tiden hörde jag mitt hjärta dunka som värsta big ben i london.Vid 7 orkade jag inte mer , jag bad pappa att bli hemskjutsad och han lydde mej.Jag spenderade nästan 2 timmar med att prata med Simon och Robin på telefon innan jag tillslut åkte tillbaka till sjukhuset stärkt med mina bröders lycka till i ryggmärgen.det kanske starkaste minnet av kvällen var Jag , Pappa och min morbror Adde som tillsammans satt inne hos mamma och blundade alla 3 medans den lugna musiken spelades ur högtalarna.Den lilla stund kring 11 jag var ensam med henne var då jag framförde mina sista ord till henne , “Jag lovar dej att jag ska lyckas , jag ska skriva och de ska jag göra resten av mitt liv , jag ska inte svika dej . jag älskar dig mamma”Kvällen led mot sitt slut och vi blev allt mer spända.När klockan slog över till 00.00 så gick jag in till mamma och låg där bredvid henne och grät , jag kände hennes doft , J-LO parfymen.Jag låg där i en kvart innan helvetet bröt ut . Alla kom in i rummet och vi visste att de började bli dags.
De va vi mot döden . Och vi blev utklassade.
Min moster bad till mamma att hon skulle ge upp nu , hennes dämpade och darriga röst skar sig flera gånger då hon sa de igen och igen , Jag tryckte på play knappen på mobilen och Con Te Partiro började höras .Sjuksköterskorna kom in och plötsligt började en maskin pipa , jag sprang fort på toa för att spy men de kom inget , JAg knappade på den låt jag lovat mej själv första gången jag hörde att den skulle vara med mig i de ögonblicket , The Fray - How To Save a life.När jag dök upp i rummet kopplade sjuksköterskan loss droppen från mamma och min moster repeterade fortfarande samma mening samtidigt som jag kände hur rummet blossade upp som en bastu , jag lutade mej framför mamma och grät och grät , plötsligt kände jag en sköterskas kokheta hand på min axel , mitt hjärta började leta sig uppåt mot strupen och ögonen svullnade samtidigt som jag låg lutad över mamma.Ett Stön från mamma hördes innan hon kippade efter andan och sen skrek hon , hon skrek inte ett vanligt skrik utan mer som en val som precis blivit skjuten , ett skrik och sedan tog hon sitt sista andetag , jag kände pappa som tog tag i oss och kramade oss samtidigt som jag hörde musiken dåna från mitt headset .
5 över halv 1 den 21 oktober 2008 tog hon sitt sita andetag och sedan lämnade hon oss , hon lämnade oss för att bli den ängel hon alltid varit.Jag kände ingenting , bara så extremt mycket ilska och besvikenhet , vi stog där allihop en stund till , alla gråtande och ingen kunde fatta vad som hänt , jag vände mej om och sprang ut , jag sprang ut från avdelningen och ut från Huset med pappa tätt bakom mej , han skrek att jag skulle vänta men jag fortsatte fullt koncentrerad på musiken.Han sprang ifatt och sa att han skulle följa med mig , jag puttade till han och bad han dra.Han gick långsamt tillbaka samtidigt som jag började gå i en rasande fart ut över gryta i t-shirt klockan kvart i 1.Jag gick där för mig själv fortfarande med samma låt dånande i öronen och med tårar som sprutande ut .Jag såg alla hus och dess bilar , dom skulle inte ha en aning imorn när dom vaknade att en 14årig kille som nyss hade sett sin mamma somnat in hade gått där några timmar tidigare , inte en jävla aning.Min ilska förvandlades till sorg och jag fattade de inte . Jag kände mej som världens mest misslyckade person där jag gick , efter nästan 1 timme och 15 minuter var jag plötsligt tillbaka och jag gick in och satte mej under tystnad , tårarna hade tagit slut men överklighets känslan satt kvar .Kvart i 3 fick vi gå in till mamma en sista gång , Hon hade fina kläder på sej med ett stort kors i ena handen och en ängel i andra och små rosor överallt omkring sej , Jag såg på henne och log och småviskade för mej själv , “Välkommen hem mamma”.Vi satt där alla 7 , Jag , Eleonora , Elisa , Pappa , Moster Foska , Morbror Adde och min mormor.Den känslan jag hade kommer jag aldrig kunna förklara , inte om 1 dag , inte om 10 , inte om 1 år , aldirg nånsin.Mamma såg ut som en docka , kritvit och uppsvullen men ändå såg hon lättad ut . Foska hade suttit på Andrea Bocelli igen .Minuterna gick som timmar men jag log inombords när jag började sjunga en sång som mamma alltid envisades att sjunga för mej innan jag skulle sova.Jag somnade klockan 4 och drömde samma bild hela tiden , mammas sista andetag , om och om igen.Gårdagen kändes helt överklig och jag kunde inte fokusera på nånting , jag fick mängder av sms och mejl från kompisar som var till stort stöd både igår och idag , tack alla som skickade en tanke , det betydde mycket.
Klockan hade blivit 7 och klockan ringde , jag kände mig på ett jädrans bra humor så jag steg upp småsjungande för mig själv och min dag flöt på som värsta Flum Ride på Liseberg .Men en åktur tar ju alltid slut hur rolig den en är.Jag drog hem och tänkte att fan nu ska jag sätta mig och chilla resten av kvällen , jag hann sätta på en låt och gå ut i köket för att ta nått att käka innan telefonen ringde , Pappa.”Dino kom ner direkt , de är brottom , vi måste skynda oss till mamma” , jag slängde mej över datan och la in min nyss nerladdade musik.Resan dit var den längsta i hela mitt liv , Min syster satt i baksätet och försökte se så lugn ut som möjligt.Vi närmade oss rummet där alla satt , vi hade alla avbrytit de vi gjorde och hade skyndat oss dit.Det blev en mardröms kväll med att sitta på en stol och försöka hålla humöret uppe , Hela tiden hörde jag mitt hjärta dunka som värsta big ben i london.Vid 7 orkade jag inte mer , jag bad pappa att bli hemskjutsad och han lydde mej.Jag spenderade nästan 2 timmar med att prata med Simon och Robin på telefon innan jag tillslut åkte tillbaka till sjukhuset stärkt med mina bröders lycka till i ryggmärgen.det kanske starkaste minnet av kvällen var Jag , Pappa och min morbror Adde som tillsammans satt inne hos mamma och blundade alla 3 medans den lugna musiken spelades ur högtalarna.Den lilla stund kring 11 jag var ensam med henne var då jag framförde mina sista ord till henne , “Jag lovar dej att jag ska lyckas , jag ska skriva och de ska jag göra resten av mitt liv , jag ska inte svika dej . jag älskar dig mamma”Kvällen led mot sitt slut och vi blev allt mer spända.När klockan slog över till 00.00 så gick jag in till mamma och låg där bredvid henne och grät , jag kände hennes doft , J-LO parfymen.Jag låg där i en kvart innan helvetet bröt ut . Alla kom in i rummet och vi visste att de började bli dags.
De va vi mot döden . Och vi blev utklassade.
Min moster bad till mamma att hon skulle ge upp nu , hennes dämpade och darriga röst skar sig flera gånger då hon sa de igen och igen , Jag tryckte på play knappen på mobilen och Con Te Partiro började höras .Sjuksköterskorna kom in och plötsligt började en maskin pipa , jag sprang fort på toa för att spy men de kom inget , JAg knappade på den låt jag lovat mej själv första gången jag hörde att den skulle vara med mig i de ögonblicket , The Fray - How To Save a life.När jag dök upp i rummet kopplade sjuksköterskan loss droppen från mamma och min moster repeterade fortfarande samma mening samtidigt som jag kände hur rummet blossade upp som en bastu , jag lutade mej framför mamma och grät och grät , plötsligt kände jag en sköterskas kokheta hand på min axel , mitt hjärta började leta sig uppåt mot strupen och ögonen svullnade samtidigt som jag låg lutad över mamma.Ett Stön från mamma hördes innan hon kippade efter andan och sen skrek hon , hon skrek inte ett vanligt skrik utan mer som en val som precis blivit skjuten , ett skrik och sedan tog hon sitt sista andetag , jag kände pappa som tog tag i oss och kramade oss samtidigt som jag hörde musiken dåna från mitt headset .
5 över halv 1 den 21 oktober 2008 tog hon sitt sita andetag och sedan lämnade hon oss , hon lämnade oss för att bli den ängel hon alltid varit.Jag kände ingenting , bara så extremt mycket ilska och besvikenhet , vi stog där allihop en stund till , alla gråtande och ingen kunde fatta vad som hänt , jag vände mej om och sprang ut , jag sprang ut från avdelningen och ut från Huset med pappa tätt bakom mej , han skrek att jag skulle vänta men jag fortsatte fullt koncentrerad på musiken.Han sprang ifatt och sa att han skulle följa med mig , jag puttade till han och bad han dra.Han gick långsamt tillbaka samtidigt som jag började gå i en rasande fart ut över gryta i t-shirt klockan kvart i 1.Jag gick där för mig själv fortfarande med samma låt dånande i öronen och med tårar som sprutande ut .Jag såg alla hus och dess bilar , dom skulle inte ha en aning imorn när dom vaknade att en 14årig kille som nyss hade sett sin mamma somnat in hade gått där några timmar tidigare , inte en jävla aning.Min ilska förvandlades till sorg och jag fattade de inte . Jag kände mej som världens mest misslyckade person där jag gick , efter nästan 1 timme och 15 minuter var jag plötsligt tillbaka och jag gick in och satte mej under tystnad , tårarna hade tagit slut men överklighets känslan satt kvar .Kvart i 3 fick vi gå in till mamma en sista gång , Hon hade fina kläder på sej med ett stort kors i ena handen och en ängel i andra och små rosor överallt omkring sej , Jag såg på henne och log och småviskade för mej själv , “Välkommen hem mamma”.Vi satt där alla 7 , Jag , Eleonora , Elisa , Pappa , Moster Foska , Morbror Adde och min mormor.Den känslan jag hade kommer jag aldrig kunna förklara , inte om 1 dag , inte om 10 , inte om 1 år , aldirg nånsin.Mamma såg ut som en docka , kritvit och uppsvullen men ändå såg hon lättad ut . Foska hade suttit på Andrea Bocelli igen .Minuterna gick som timmar men jag log inombords när jag började sjunga en sång som mamma alltid envisades att sjunga för mej innan jag skulle sova.Jag somnade klockan 4 och drömde samma bild hela tiden , mammas sista andetag , om och om igen.Gårdagen kändes helt överklig och jag kunde inte fokusera på nånting , jag fick mängder av sms och mejl från kompisar som var till stort stöd både igår och idag , tack alla som skickade en tanke , det betydde mycket.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar